Vegan i Sundsvall

Känns som att alla runt omkring en orkar med så himla mycket, själv känns det som att jag går i sirap.

En produktiv dag för mig är att gå till jobbet, städa i djurens bo och lägga i en tvättmaskin och fylla diskmaskinen. Sen är det stopp. Ska jag vara mer produktiv än så så får jag räkna med att spendera kommande dag/dagar på soffan. Och lyssnar jag inte utan är produktiv flera dagar i rad så kommer sjukdommarna som ett brev på posten.

 

Detta har inget med veganismen att göra utan att jag är skapt på detta sätt. Fått erbjudande om att göra en narkolepsiutredning och testa mig för cancer, men har tackat nej då jag inte somnar okontrollerat / vill genomgå cancerbehandling (cancerformen som misstänks är snabbt dödlig utan möjlighet till behandling). Har en fysisk nedsättning som jag vet är en del av boven i dramat, men rädslan för framtiden är stark, om den kommer bli värre, kommer jag kunna klara mig själv?

 

Stressen över att inte klara av allt en borde göra är jobbig, Mardrömmarna som kommer med stressen är inte rolig. Nu i natt drömde jag att jag skulle bli dränkt i Therese Ahlsammars gameshow i Timrå Simhall... Annars så blir jag påkörd, skär av fingrarna, börjar brimma på kroppen och andra trevliga saker. Och vad händer då? Jo jag sover ju såklart inte så bra = mer trött.

 

Går upp samma tid varje morgon och äter frukost och rör mig lite utomhus oavsett väder, Sen somnar jag till någonstans och sen panik och jäkt till det jag måste göra...

Känner mig gammal, sliten och längtar till pensionen...